minttubengtzing

Styrelsemötet ikväll sög musten ur mig. Två timmar av information och siffror, och efteråt kommer jag på mig själv med att jag inte antecknat NÅGONTING av det som sagts. Suck... Ibland blir jag så trött och på nåt sätt också besviken på mig själv.

Jag har sådan potential, jag vet att jag har det. Men vissa dagar (som idag) så tror jag bara inte på mig själv. Känner mig liksom hopplös. Jag har vissa krav på mig själv, och jag vet att de är för höga i många fall. Jag är pedant och besserwisser och ordpolis. Ska jag göra något så ska jag göra det ordentligt; grundligt.

När jag känner mig hopplös är det ju självklart för att självkänslan eller självförtroendet dippar. Detta medför att jag ibland tänker att folk i min omgivning inte orkar med mig eller tycker att jag är påfrestande med mitt bergochdalbane-humör. När jag väl tänker så spinner det lätt iväg och jag börjar tro att mitt sätt att vara skrämmer iväg folk och får dem att tycka att jag är konstig. När jag tänker efter har jag jämt trott att folk runtomkring mig tyckt att jag är konstig, eller "lite speciell". Känns som att folk behandlat mig efter det, och ursäktat sig med att tänka "hon har haft det lite svårt, det är DÄRFÖR...".

Skönt att få skriva av sig, det är därför jag har bloggen. Min dagbok utan att någon dömmer mig. Känns lite befriande iallafall.