En tanke av kärlek och saknad
Kategori: Tankar
Kategori: Tankar
Kategori: Tankar
Kategori: Tankar
Kategori: Tankar
Kategori: Tankar
Kategori: Allmänt
Kategori: Tankar
Kategori: Tankar
Kategori: Tankar
Har nyss konstaterat att jag inte är riktigt frisk. Eller ofriskare än nödvändigt kanske...
Storsnoken fick ett utbrott idag. Han fick frispel när han halvvägs in på gymet insåg att han glömt knäskydden hemma. Han svor, sparkade gymväskan och slängde den i väggen och bara vände tillbaks till bilen utan ett ord. Jag tänkte att "jaha, han åker väl hem och hämtar. Jag får väl börja själv då", och gick upp.
Han dyker upp 1 minut senare och jag ser irritationen i hans ögon. "Jag vände upp och ner på hela bilen, tillslut hittade jag dom" säger han.
Va bra. Skönt. Han sätter sig bredvid mig.
I nästa sekund vänder han sig mot mig och säger något om att min rumpa är slapp. Sen fortsätter han att ta ut sin irritation på mig. Och jag biter tillbaka. Jag tar inte skit, inte obefogat i varje fall. Och det lustiga är att det är han som lärt mig det. Ta aldrig skit. Nu stör det förmodligen honom.
Tillslut frågar jag honom vem han tror att han är som talar till mig på det sättet. Två sekunder senare går han därifrån, förhoppningsvis inser han då att han gått för långt. För det har han. Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag går därifrån. Jag klarar inte av att vara kvar.
Jag går skogsvägen hem. Och jag tänker att jag måste ha flera skruvar lösa som vågar säga emot honom. Han skulle kunna göra pannkaka av mig om han skulle vilja. Han behöver bara sätta sig på mig. 120 kilo stor muskulös karl som ser rött, och jag har mage att försvara mig, att tjafsa emot och tala om för honom hur idiotiskt han beter sig. Jag ger mig inte förrän han gjort mig till en pannkaka. Och då skulle jag ändå vara pannkakan som hade hedern och självrespekten i behåll. För det har han lärt mig. Han får skylla sig själv.
Kategori: Tankar
Självklara saker är inte alltid självklara för andra.
Alla är vi olika, vi tänker och handlar på vårt sätt.
Inget sätt är fel men ibland är det svårt att förstå andras sätt.
Sätt dig själv i första rummet. Vissa gör det väldigt tydligt också. Värnar bara om sig själv och de sina.
Tystnaden talar sitt tydliga språk.
Läs mellan raderna, haja hinten.
Man kan bli knäpp för mindre... och jag hajar hinten.
Kategori: Tankar
Vi går i en cirkel
Vi har tappat taget om varann
Jag saknar din hand att hålla i
Du borde sakna min
Kommer vi nånsin kunna dansa igen?
Du är mitt allt
Det borde räcka
Vi har satsat i varandra
Min framtid vill jag dela med dig
Du har funnits för mig
Jag har funnits för dig
Genom allt
Mitt hjärta gråter
Kategori: Tankar
Mitt humör har en riktig dipp igen. Den som känner mig vet att jag är ganska så känslostyrd och senaste månaden har jag inte varit på topp psykiskt. Dock har jag känt mig otroligt kär och kommit på mig själv ett otal gånger med att tänka "han är det absolut bästa jag vet, vill aldrig leva utan honom".
Tror att jag bygger upp jobbiga måsten för mig själv, saker jag egentligen inte vill göra men känner att jag borde. Sen allt det andra man inte kan styra... Livet. Det påverkar verkligen på djupet.
Jag är inte mig själv. Jag är den där ledsna, deppiga och arga tjejen som dyker upp när man minst anar det. Hon är minst sagt ovälkommen. Sist var för tre år sen tror jag, och gången innan det höll det i sig i ett år. Det året var det mörkaste jag någonsin upplevt. Det var tufft, jag var väldigt destruktiv och tänkte tankar jag inte vågar tänka idag. Jag var 16-17 och hade en väldig tur som hade en extra-mamma som fanns där.
Det som händer nu är att jag blir likgiltig, förmodligen väldigt otrevlig för att jag vänder taggarna utåt och jag känner mig rastlös och uttråkad. Ingenting duger eller är bra. Jag missuppfattar allt folk säger och vänder det så att det blir till kritik. Jag fokuserar starkt på vad baktanken och den egentliga betydelsen är när någon säger nåt. Som om jag var misstänksam.
Jag har ingen förklaring till varför det blir så här, eller varför jag mår som jag gör.
Jag sätter krokben för mig själv. Jag är min egen värsta fiende.
Kategori: Tankar
Ceremonin var vacker, prästen var bra och sångerskan med. Hon sjöng James Blunt's "Goodbye my lover" och Björn Skifs "Håll mitt hjärta". Kyrkan var full av sörjande. En vacker dag trots allt, och det känns skönt att vi var där. Mamma och storebror med. Tryggt.
Kategori: Tankar
Isolated from the outside
Clouds have taken all the light
I have no control it seems my
Thoughts wander off
Of the time when I tried to
Live life without you
Birds falling down the rooftops
Out of the sky like raindrops
No air, no pride
If being myself is what I do wrong
Then I would rather not be right
Hopes turn into fear and with my
One wing I can’t fly
With sunrise embrace my
Dreams tight and that’s why
Birds falling down the rooftops
Out of the sky like raindrops
No air, no pride
Birds
To a place without fear, with no moonlight
All I need are trees and flowers and some sunlight
Where memories are being made and where the old one dies
Where love ain’t lies
Kategori: Tankar
Fredag närmar sig med stora steg och begravningen hägrar. Det gör ont i hjärtat. Jag gråter när jag är ensam och tankarna tar över. Jag kan ingenting göra. Fredag kommer vara en svart och sorgsen dag. Kan inte ens tänka på klädseln. Usch. Det känns i alla fall bra att alla kommer vara där. Det finns många famnar som tröstar.
Kategori: Tankar
Väckte storsnoken som i sin tur väckte mig för att jag grät i sömnen.
Jag drömde så verkligt, vi pratade. I nästa sekund kom beskedet, och du satt kvar och såg så ledsen ut. Marie kom in helt hysteriskt gråtande och jag kände det som att någon skar mig i hjärtat. Du bleknade och helt plötsligt var du bara borta. Sen kom gamla bästa vännen in, och jag vaknade.
Lämna mig aldrig storsnoken, det är det värsta som någonsin skulle kunna hända.
Denna sjunger jag på för mig själv om dagarna. Så vacker.
http://www.youtube.com/watch?v=xPDYbuaXlA8&list=PLDFGARLPeRftmxhmRkcw6vMixqIzPKeiQ&index=1
Kategori: Tankar
Ny upptäckt om mig själv: jag är känslig för hur andra ser och dömer mig i arbetslivet. Jag vill inte ses som något annat än bäst var jag än är eller vad jag än gör. Min professionella sida kan ta en rejäl törn, det handlar om prestige. Jag vill vara bra ända ut i fingerspetsarna och jag har höga krav på mig själv. Då är det svårt att inte ta åt sig av vad andra säger...
Kategori: Tankar
Fick ett samtal som jag inte riktigt kan släppa. Spanjacken ringde ikväll och halvt om halvt bjöd in mig till sin avskedsmiddag som ska hållas hemma hos den gamla bästisen i morgon. "Jag vill ju bjuda dig fast ändå inte officiellt fast du får ju komma om du vill fast du kanske inte vill det ändå". Vad är det frågan om, på riktigt?
Middagen som egentligen skulle hållas hos henne har av olika anledningar tvingats flytta, och då har ett evenemang skapats på Facebook men jag har inte blivit bjuden. Alla andra är bjudna. Det låter helt absurt. Vad signalerar det? Att jag är utesluten? Och något som förmodligen planerats länge får jag veta om idag.
Hade det varit jag, då hade jag ställt krav. "Ni kan inte vara osams längre för det funkar inte, jag accepterar inte att jag måste välja så du får ringa henne och gräva ner stridsyxan, om så bara för en dag". Men ingen verkar tänka som jag. Ingen ställer några krav, för förmodligen vet man inte att man faktiskt har den möjligheten. I stället låter man allt bara passera som om det vore okej. Det är inte okej!
Kategori: Tankar
Ibland är det bra att minnas vad som varit förr. Det som hänt har tagit mig dit jag är idag, det har påverkat och format mig. På gott och ont. Bland annat har jag kommit underfund med varför jag inte har någon sympati eller empati för folk som tycker synd om sig själva. Jag kan inte annat än bli irriterad. Exempelvis om det är någon som blir ursäktad med motiveringen "han/hon har det lite jobbigt" och med detta rättfärdigas eller på något sätt förklaras ett alkoholmissbruk eller drogberoende. Jag köper inte det. Alla människor har ett val. Man väljer sina egna val och vägar. Man är sin egen herre. Du är själv ansvarig för dina handlingar och då finns inga ursäkter. "Hon har haft en svår uppväxt". Klart jag kan ha förståelse för sånt, men det är inte okej att leva på ett sånt argument. Man får ta lärdom av hårda tider och vända det till något positivt.
Jag har fått höra att min pappa haft en "tuff" uppväxt. På vilket sätt han haft det vet jag inte. Han hade allt. Han hade det för bra, för lätt, och förmodligen skapade han sina problem just av den anledningen.
Det är patetiskt när en vuxen man på över 60 år fortfarande kör samma race, ansvarslöst missbruk utan någon tillstymmelse till mognad. Han lever fortfarande på att uppväxten var så himla jobbig, att det var och är synd om honom. HUR KAN DET VARA DET? Han har valt alltihop själv. Man väljer själv. Att alkoholism är en sjukdom köper jag till viss del, när man väl hamnat där behöver man professionell hjälp. Men man är inte så sjuk att man inte förstår allvaret. Man har faktiskt ansvar för sig själv. Du har satt dig själv i den båten och då är det bara du som kan ro i land. Kom inte till mig och sök medkänsla. Där är jag kall. Jag ger ingen förståelse alls. För jag förstår inte.