minttubengtzing

Igår var det kaos på vägarna. Mycket snö och -10°. Tycker det är lustigt att folk varje år blir lika chockade när kylan slår till men ändå inte inser att man inte kan köra som man gör vid mildare väder. Tog en tidigare buss till jobbet för att hinna lägga en order och äta fredagsfrukosten i lugn och ro. Fredagsfrukost är något man ser fram emot. Då dukas det upp med extra gott på jobbet, någon har tagit sig tiden att koka ägg och vi får fler sorter att välja mellan gällande yoghurt, pålägg och bröd. I vilket fall som helst tar det tvärstopp innan Trollbäcken centrum och den biten till busshållplatsen som i vanliga fall tar en minut tar 20 minuter. Jag själv är sån som blir stressad av att bara sitta utan att göra nånting åt saken, så jag går av bussen och börjar gå. Halvvägs upp för backen finns orsaken till bilkön; en dragspelsbuss står snett över högra körfältet och halva vänstra. Framför står två personbilar varav den närmast bussen har en liten buckla på höger sida om kofångaren. En polisman är framme och dirigerar mötande trafik, och det ser ut som att om bussen hade släppt bromsen och rullat ner lite för backen hade bakomvarande kö kunnat rulla förbi. Tror att de endast stog kvar så för att polisen ska kunna utreda händelsen. En timme och en kvart senare kommer jag till jobbet, ganska kall i ansiktet men annars varm tack vare raggsockorna och understället. Dessa har jag på mig resten av dagen under arbetskläderna men trots detta fryser jag, händerna är likbleka och kalla, och magen vänder på sig och bubblar. Biter ihop på jobbet, känns som att ingen tar mig på allvar när jag upprepade gånger säger att jag mår jätterisigt. Blir tillslut hämtad efter avslutat pass av storsnoken som direkt ser att jag inte mår bra. Storsnoken ordinerar popcorn, cola och sängliggande. Ibland undrar man om det här är ett sätt för kroppen att säga ifrån, ta det lugnt någon jävla gång, du ger mer än vad du får tillbaks...