Vet inte om det är ren inbillning, men varje gång jag druckit alkohol tar det ungefär två dagar att bli sig själv igen. De dagarna är jag seg och slö, och det enda jag vill är att sova. Totalt bortkastat. Varje gång blir en påminnelse om varför jag inte dricker så ofta längre. Sen att jag inte har haft något normalt förhållande till alkohol är en mindre parentes som ofta glöms bort. Efter att jag träffade storsnoken har jag blivit mer medveten om problemet, och försökt göra någonting åt det. Han har hjälpt mig med hjärnspöken och bortförklaringar, lyssnat men kanske inte alltid förstått. Kanske för att det inte finns så mycket att förstå egentligen. Allt tar tid, och jag vet att jag fortfarande kan ha en laddad syn på alkohol, att jag förknippar saker med goda drinkar till exempel. Men det är på väg bort. Man måste lära sig att tänka i nya banor