minttubengtzing

Rada upp det som upprört mig på ett eller annat sätt, för att kunna släppa och gå vidare.

 

- Jag får höra på omvägar att hon pratar illa om mig. Hon sitter på tjejkvällar och pratar om sånt hon inte vet någonting om med andra, och det klingar i väldigt negativ ton. Även sånt jag sagt i förtroende, och i några fall också speciellt bett att hon ska hålla för sig själv, har hon berättat vidare. Det har visat sig att hon inte kan knipa igen. Det ironiska är att allt kommer fram tillslut.

 

- Hon har inte visat en tillstymmelse till försök att komma överens med storsnoken. Man behöver inte tycka om alla och komma överens men har man gett det ett ärligt försök utan framgång kan man väl bara acceptera min respektive utan allt det onödiga. Hon var väldigt tydlig med att utstråla sitt misstycke. Det anser jag respektlöst mot mig som ska vara hennes vän, och en gång i tiden även bästa vän. 

 

- Telefonsamtalet med henne idag som utgjorde avslutet i vår relation. Några citat bland en hel drös var:

"Du lever i din lilla bubbla som du alltid gjort. Du tror att allt kretsar kring dig och storsnoken."

"Jag har åkt in till Sveg för att kunna ta det här samtalet med dig."

"Håll käften. Väx upp..."

"Du vet verkligen hur du ska göra för att få mig ledsen, och du har lyckats."

"Jag tror att du inte vill komma på dopet och att det är därför du tar upp det här nu, för att slippa. Men vet du vad, jag vill inte att du kommer."

Och allt detta sa hon med en hård, föraktfull ton. Hon avslutade samtalet med att slänga på luren. Hon visade tydligt brist på respekt och att för henne är jag inte värd mer. Vårt förhållande är enligt henne inte värt att kämpa för. Hon förnekade påståenden om att hon pratat bakom ryggen på mig. Hon svarade inte på många av mina frågor och hon försökte förminska mig och mina argument. Hon försökte få mig att känna att det jag hade att säga var oviktigt.

Hon körde på som en ångvält, och bad vid ett tillfälle att få prata till punkt. Senare i samtalet bad jag att få göra det när hon avbröt mig, då bad hon mig hålla käften. Sedan att jag skulle växa upp....undrar vem det är som skulle behöva göra det.

 

- Under hennes graviditet upplevde jag inte en endaste antydan till lycka över att hon bar på sitt barn, en son, hennes första. Inte ett leende under nio månader. Det tragiska jag la på minnet var hur hon uttryckte sin längtan efter att få sitta i solen och dricka rosévin. Inte ett enda foto har hon lagt ut på sig själv under den här tiden. Hon lever på gamla minnen, i sitt liv innan barn. 

 

- Allt ska ske på hennes villkor. Hennes ord är lag och rättar folk sig inte efter det blir hon sur. Håller man inte med hennes åsikter blir hon sur. Behöver nog inte förklara mer. Hon blir sur.

 

Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Gör inget du inte kan stå för.