minttubengtzing

Resan har varit toppen. Av alla tidigare resor till Mallis har denna varit den bästa. Vet inte om det har att göra med att jag lärt mig leva i nuet och verkligen njutit av det som funnits framför mig eller om det kanske också är så att jag mognat och skiftat intresse. Supa och vara galen så som lillasyster är hör till den åldern hon är i nu. Jag har varit där - och jag är glad att jag gjort det. Finns ingen del av mig som längtar tillbaka till den tiden.
Lillasyster var lite av vår guide och visade de gömda pärlorna vi själva aldrig hade hittat. Vi var enligt henne tvungna att testa svärdfisken med aioli på Casablancagrillen, mojito i Reggaebaren och kycklingstroganoffen på hennes favoritrestaurang. Hon verkar ha det så bra man bara kan där nere och roar sig på bästa sätt.
Vi bodde på det i särklass fräschaste och mest eftertraktade hotellet i Magaluf. Folk blev flera gånger avvisade från poolområdet för att de inte bodde på hotellet. Vädret var oklanderligt hela veckan, men mitt från ingenstans drog ett monsunregn in torsdag eftermiddag. Från strålande sol och enstaka moln till att det hällde från himlen på bara några minuter. Vi tog skydd i en bar på stranden, satte oss på barstolarna och beställde mat. Innan maten kommit in stod det en halv decimeter vatten ända inne vid bardisken. Vi diskuterade arkitekturen och kom fram till att vi svenskar med alla våra strikta regler om hur allt ska genomföras fackmässigt faktiskt inte var så dumt. Mycket kan man säga om den tråkige svensken; men när det verkligen gäller är vi bland de få länder som klarar oss genom det mesta för att vi är så ordentliga och eftertänksamma.
Jag har i alla fall haft en väldigt mysig resa med storsnoken och för första gången kände jag ingen större ångest av att åka hem. Så länge jag har honom vid min sida känns sällan nånting tråkigt. Bilderna får tala för resten.