minttubengtzing

Jag börjar bli olidligt uttråkad. Vem tycker om att ligga still så här mycket och vara så oföretagsam? Det bokstavligen kliar i hela kroppen av allt soffliggande och filmtittande. Mina ögon känns fyrkantiga. Jag kan vara lat, men ofrivilligt lat är en annan femma.
Det värsta är nog att jag vill göra nåt, vad som helst, men kroppen och knoppen orkar inte. Jag är låst i min egen kropp, den håller mig gisslan. Näsan rinner och är täppt samtidigt. Hur kan det ens vara möjligt?! Bihålorna gör ont och huvudet är tungt. Jag vill ju ut och låta solen och ljuset göra vad dom vill med mig. Men en promenad känns lika med döden. Fem steg och jag börjar svettas direkt. Livet känns orättvist. Jag blir sjuk och inlåst när våren äntligen visar sig ute. Finns ju folk som har det klart värre. Men det här är nog mitt värsta. Det är ett straff för den som älskar livet.