minttubengtzing

Sitter på bussen hem och pluggar till deltentan som är på torsdag.
Har haft en PowerPoint-presentation om mig själv idag för klassen. Det gick förvånansvärt bra, enda jag känner så här i efterhand är att jag missade säga en del saker. Men i övrigt gick det bra. För den som inte vet lider jag av en viss sorts social fobi. Inget jag är stolt över heller, men hela skoltiden gjorde jag allt för att slippa stå inför klassen; jag sjukanmälde mig, skolkade, ljög om att jag inte var klar med mitt arbete osv. Jag greps av magknip, fick blackout, kände mig spyfärdig av nervositet och mådde fysiskt dåligt, vilket naturligt resulterade i att jag undvek de situationerna. Detta är en av de saker jag jobbar på med min terapeut; tar reda på orsaken till obehaget och med hjälp av kognitiv beteendeterapi avhjälper vi symptomen. Känns skönt att ta tag i jobbiga saker. Jag växer hela tiden. Jag är mitt eget största hinder. Men jag har öppnat dörren och gått in utan att blicka bakåt. Det gäller att fortsätta framåt.