minttubengtzing

Vi åkte till Huddinge sjukhus för att titta på och hålla i lilleman idag. Vilken söt liten kille han är! Storsnoken är jättestolt, det har riktigt lyst i hans ögon sen första bilden på lilleman kom.
När vi satt där och pratade kom en gammal bekant för att hälsa på någon som också fött nyligen. Honom har jag inte sett eller pratat med på tio år. Och han har inte förändrats ett dugg. Blygheten satt kvar och han fick knappt fram ett hej. Konstig situation, kändes jättekonstigt. Tio år. Var tar tiden vägen? Var som att träffa nån som dött och återuppstått.