minttubengtzing

Jag kan förstå att det är det enda de vill prata om, samtidigt som jag tycker att det är jäkligt hänsynslöst mot mig. Man blir tillfrågad om man vill följa med på en promenad, första tanken är att tacka nej för att det bara kommer bli barnsnack, men tänker sen "äh så kan jag ju inte tänka, vilken tråkig inställning. Nu får jag skärpa mig". Och sen känner man efteråt att man är bra korkad. Jag visste ju från första början att det skulle bli så. Vem försökte jag lura? Har man inte barn är man inte intressant att prata med.

Allt ska alltid kretsa kring en själv och det som händer i ens eget liv, och man kan inte intressera sig det minsta för det som är viktigt för mig, i mitt liv. Inte gilla en enda bild, status eller händelse på facebook men alla andras kan man gilla. Fick det bekräftat än en gång att vi växt ifrån varandra, att vi lever helt olika liv och har helt olika intressen.

Informationsmötet gick bra. Nu gäller det bara att ordna lärlingsplats innan 11 juni, annars blir man automatiskt nekad till utbildningen. Träffade Nino på mötet, komiskt att vi sökt samma.

Men man är ju en bov, det måste ju vara så. Vilken egoist man är som tycker som man gör. Får väl skaffa barn så man får vara en i gänget. Tjeeeeena.