minttubengtzing

Jag är glad att jag är en krigare. I min värld kommer man ingenstans och slutar utvecklas utan glöden. Det är enormt tålamod och envishet som tagit mig dit jag är idag. Mitt heta finska temperament och min korta stubin må ha satt käppar i hjulen men det är aldrig något som hindrat mig. Kanske förr, men inte idag. Jag ser till helheten och då är det mesta bara petitesser. Det gäller att kunna rida ut stormen. Det är en styrka som jag märker folk sällan besitter. Det är lättare att gömma sig under en sten istället för att möta motgångarna och vända dom till medvind. Det gäller som sagt att vara tillräckligt hårdhudad. Jag har tagit många smällar och dom har härdat mig.
När jag och storebror var små hände det att våra kompisar satt utanför på trappen medan mamma skällde ut oss. De sa alltid "tredje världskriget har brutit ut nu..." och skrattade åt det. Men det var nog tack vare alla världskrig som jag lärde mig bråka och inte ta det så allvarligt. Man skriker på varann och säger precis vad som irriterar en, man är brutalt ärlig. Ingenting förskönas eller lindas in. Fem minuter senare är man vänner igen. I Finland kallas det för "rensa luften". I Sverige blir man ovänner.
Man bråkar inte i Sverige. Det är tabu, det är ofint. Det görs bakom stängda dörrar och Gud förbjude om någon skulle höra. Allt ska bara vara sådär lagom. Man får bara vara lite lagom arg.
För mig blir det en kulturkrock. Det är något vackert.