minttubengtzing

Jag tampas med mig själv just nu. Jag är på uselt humör men jag vill inte vara det. Det är ungefär lika delar som talar för att det här är en dålig dag respektive bra dag.
Det börjar med att jag inte kunnat somna på kvällarna, och ögonlocken har stängt igen runt 2 varje natt. Det har varit omöjligt för mig att komma upp utan storsnokens väckningssamtal på morgnarna. Försov mig i onsdags så att jag inte hann till lektionen. Ajabaja det får inte hända, jag är vuxen nu. I morse var det samma visa. Hade ställt tre alarm men det som väckte mig var när storsnoken ringde. 30 minuter tills bussen går och skolväskan är inte packad. Hann inga ägg till frukost, det blev bara gröt utan nånting till. Jo en sked att äta med, men den smakade inte så mycket. Ser min buss åka förbi utanför. Nähe tar väl nästa om tio minuter. Hittills har dagen (läs: halvtimmen) känts som att allt går i motvind. Jag får springa som en galning till nästa buss, och jag har tur att busschauffören är en glad prick. Han skrattar åt mig och jag tackar så mycket för att han väntat.
Tänk vad enkelt att göra någons dag bättre.
På plussidan är att jag har en skön lektion idag, jag hann få ner matlåda och mellis, böckerna är med och jag likaså (!). Solen skiner och fåglarna kvittrar denna möjligheternas fredag. Varför vara sur när man kan vara glad? Om jag säger det tillräckligt många gånger kanske det slår in...
Så kommer lillasyster hem idag och vi ska äta middag med familjen. Hur mysigt är inte det?
Och sen kan jag sova hela helgen om jag vill...