minttubengtzing

Några tjejer i min klass övertalade mig till att vara med och springa Vårruset i år. De var bara fem stycken, och för att få den där picknick-korgen skulle man tydligen vara sex anmälda. Jag var väl inte så där jättesvår att tala omkull, tog väl på sin höjd 15 sekunder. "Ja men visst, varför inte. Vad sa du, 5 km den 27e maj? Count me in."
Jag har ju alltid tänkt att jag ska springa nåt slags lopp, det står med som en punkt på min mentala att-göra-lista. Så nu kan jag snart bocka av det.
Jag är så pass tävlingsinriktad att jag inte nöjer mig med att promenera sträckan, jag tänker göra det jag kan för att orka jogga hela biten. Och jag började redan samma kväll som vi anmälde oss. Jag joggade hemifrån till gymmet, en perfekt sträcka som man promenerar på 1,5 timme. Sista 3km sprang jag nonstop. Idag sprang jag sista 4km nonstop och förbättrade tiden med tre minuter. Det går framåt... Jag är faktiskt helt förundrad över att jag har så pass bra kondition som jag har. Mina lungor mår bra.