minttubengtzing

Dom nya lurarna var grymma på morgonrundan! Solens strålar tittade fram också. ❤

Så här ser jag ut när endorfinerna frigörs efter träningen. Det är svårt att hålla tillbaka leendet.
And this is why it's worth the effort...

Och där gick startskottet! Igårkväll bestämde jag mig för att det är dags för morgonpromenaderna igen. Det är skönt att komma igång igen, speciellt när jag vet hur mycket 45-60min på morgonen ger mig både fysiskt och ännu mer psykiskt. Så lite gör så mycket för välbefinnandet. Nu ska jag plugga och laga mat innan jag drar till skolan!

Igår körde jag och Anna bröst och axlar på gymet. Vet inte riktigt varifrån all min energi kom men jag skuttade och dansade till musiken och det blev ett riktigt svettigt och roligt discopass! Folk tittade undrande på oss när vi tjoade och skrattade och undrade nog vad vi knaprat på. Endorfinerna sprudlade!

Spanjacken är fortfarande i Turkiet och skickade den här bilden igår för att tacka för det blå träningslinnet hon fick i present. Jag ser stor skillnad bara på hennes armar sen hon åkte! Mer definierade, tidigare såg man inte var axlarna slutade och var biceps tog vid, men nu så! Wow!!

Efter tre dagars halsont var jag tidigare idag tveksam till om det var en vettig idé att springa Vårruset. Efter mycket velande fram och tillbaka ringde jag tillslut storsnoken för råd, och han sa det jag förväntade mig få höra: gör det bara. Sagt och gjort. Jag sprang från start till slut; att promenera fanns inte som alternativ. Allt eller inget. Sån är jag, jag kan inte göra nånting bara litegrann. Känslan efteråt var värd all ansträngning. ❤

I morgon är det dags för Vårruset och jag har ont i halsen. Känns ju sådär men det får väl bli en trevlig promenad i värsta fall.

Storsnokens killkompis sa en gång att jag "inte hade några klena armar". Jag vet inte varifrån han fick det ifrån, och jag förstod inte riktigt vad han menade med det heller. Det kom från ingenstans och det fastnade. Vad säger man på det, "jaha, tack" eller?
Nu fattar jag. Jag har bra överarmar. Speciellt baksida axel och triceps ser jag nu är riktigt köttiga.

Idag var det hög tid att befria pärlan ur förrådet och ta sig ut på en tur. Hon spinner som en katt men min rumpa har glömt bort hur en sadel känns. Om en vecka kommer det vara lugnt, men fram tills dess kommer jag vara rätt så öm.

Det blev ett sent men väldigt roligt bröstpass med storsnoken idag. Jäkla knäppskalle jag är tillsammans med! Han sjunger, dansar styrdans och skämtar friskt mellan övningarna. Helt underbar. ❤

Löpturen igår kväll var tyngsta hittills. Kan ha med lördagens bravader att göra. Alkohol gör mer än man tror!

Några tjejer i min klass övertalade mig till att vara med och springa Vårruset i år. De var bara fem stycken, och för att få den där picknick-korgen skulle man tydligen vara sex anmälda. Jag var väl inte så där jättesvår att tala omkull, tog väl på sin höjd 15 sekunder. "Ja men visst, varför inte. Vad sa du, 5 km den 27e maj? Count me in."
Jag har ju alltid tänkt att jag ska springa nåt slags lopp, det står med som en punkt på min mentala att-göra-lista. Så nu kan jag snart bocka av det.
Jag är så pass tävlingsinriktad att jag inte nöjer mig med att promenera sträckan, jag tänker göra det jag kan för att orka jogga hela biten. Och jag började redan samma kväll som vi anmälde oss. Jag joggade hemifrån till gymmet, en perfekt sträcka som man promenerar på 1,5 timme. Sista 3km sprang jag nonstop. Idag sprang jag sista 4km nonstop och förbättrade tiden med tre minuter. Det går framåt... Jag är faktiskt helt förundrad över att jag har så pass bra kondition som jag har. Mina lungor mår bra.

Fick höra på senaste massagen av Coach att dom små musklerna som sitter mellan skulderbladen på mig är svaga och skulle behöva tränas upp, främst för att ha en god hållning. Därför fick det bli en hel del olika roddövningar igår som sedan avslutades med chins.

Nu har jag satt bollen i rullning. Jag har gått morgonpromenader hela veckan, och det är oftast i början som det är jobbigast. Man måste tvinga sig upp tidigare på morgonen och ta sig ut i kylan. Ska bli skönt framöver när värmen smyger sig på.
Idag körde jag ett helt nytt upplägg på gymet. Nya övningar och mycket tyngre än vanligt. Träningsvärken från i måndags när jag körde ben sitter fortfarande i. Ska bli spännande och se eventuella ökningar framöver. Pepp pepp! 😊

"Vågen, vågen på golvet där, säg mig hur många kilo jag bär."
Skulle inte ha ställt mig på den. Eller så var det bra, jag behövde nog få den örfilen. Sedan storsnokens tävling har vi unnat oss det ena med det andra. Varje dag. Gick till återvinningsstationen för att slänga lite kartonger igår. Sju kladdkaksförpackningar hittade jag bland allt det andra. På bara en vecka. Say no more...
Nu har jag tagit formbilder, vägt min morgonvikt och satt upp målet. 10kg till 1 juni. Vill nog inte väga så lite men det är vad jag ska sikta på. Vikten har egentligen ingen betydelse för mig, det är formen som är det viktiga. Känslan. Välmåendet. Friheten.
Jag har varit fängslad vid efterrättsbuffén alldeles för länge nu. Vågar inte ens visa formbilderna. Men de kommer den 1 juni. Det lovar jag. Då är tanken att man ska kunna se en förbättring. Från tunna till bräda!

Nu har jag levt det ljuva livet ett tag med allt gott som det innebär. Jag har töjt min magsäck till det dubbla, jag har en enorm aptit och har väldigt ofta svårt att låta bli att äta lite till när jag redan är mätt. Jag kan verkligen äta med andra ord. Kommer storsnoken för "ovanlighetens" skull hem med en kladdkaka på kvällen är inte jag den som är den. Vem tackar nej till en kladdig chokladkaka liksom, då måste man ju ha nåt fel.
Önskar att min självdisciplin kunde hitta hem igen och ta kommandot. Jag är ju så svartvit, när det gäller är det allt eller inget. Jag har svårt att göra saker och ting halvhjärtat. I höstas hade jag i tankarna att jag skulle bli mitt vassaste jag i sommar. Tror att det är hög tid att dra åt skärpet lite och ordna kosten. Men det jag verkligen behöver en känga med är att ta mig till gymet. Har inte lyft ett finger på en vecka, mycket har med den plötsliga deltentan att göra vilket krävde all ledig tid men både igår och idag har jag bara ignorerat att jag haft tid. Det går fort att hamna i en ond cirkel. Så därför letar jag formbilder för inspiration. Har dessutom fått ett litet jobberbjudande från coachen vilket gör att kosten kan bli lite intressantare att bita tag i. Matinspiration och kroppsideal. Vi får se var vi hamnar. Min envishet säger att det inte blir i vassen i alla fall.

Satt ner och fikade med en kollega idag som tränar på samma gym. Vi pratade om kosthållning och träning, båda visade sig vara lika usla och omotiverade. Vi bestämde att boka in några pass tillsammans för att pusha igång varandra. Förhoppningsvis håller vi det... Båda behöver det lika mycket!

Känner verkligen att jag lever just nu. Har precis blivit brutalt misshandlad och knäckt av coachen. Han har tryckt, knådat, stretchat och åsamkat mig smärta på hög nivå i en timme. Jag är glad att rumpan sitter kvar. Den har aldrig varit i strålkastarljuset så mycket som den var på massagebänken. Jag var både stel och hade stora knutar, och högra benet var hela två centimeter längre än det vänstra. Kände mig lättad när han sa att tiden var ute och att jag kunde andas ut. Men vad han är duktig. Vi hade ett trevligt samtal för att distrahera mig från det onda och mitt i allt konstaterades att jag och coachen är väldigt lika. Var på årets sista session hos terapeuten igår och vi summerade mig med några väl valda ord. Allt det som terapeuten kommit fram till om mig kände han igen sig i. Skönt att höra att man inte är ensam om att vara så extremt känslostyrd. Nästa år ska jag få lära mig hantera känslorna, kategorisera dem och hitta nya tankebanor. Det är en underdrift om jag säger att jag längtar. Jag gillar förändringen som håller på att ske. Sakta förstår jag mig själv lite bättre och det känns väldigt upplyftande. Jag är en fantastiskt stark människa på gott och ont. Förhoppningsvis ska lite av det onda bli till gott framöver.

I min förvirring tappade jag bort mina träningsskor häromdagen, så jag beställde nya och dessa är på väg hem till mig nu. Var väl ändå dags att införskaffa ett par nya. Fel månad att vara slarvig bara. Eller tankspridd kanske är en bättre beskrivning. En dålig kombo av de två.