Blev idag påmind om den största anledningen till varför jag sökte utbildningen. I skolan pratar vi just nu om fysiska och psykiska arbetsmiljöer och att till exempel stress kan vara något bra, tills det går till överdrift och påverkar en negativt. För mycket stress gör att man tillslut inte kan koppla av och återhämta sig på fritiden. Det tar över och påverkar privatlivet vilket hände mig. Jag trivdes med kollegorna men resten... Resten var under all kritik. En konstig hierarki som regerade, en mix av hobbychefer och smånazister...
Tacksam över att vara borta därifrån. Och det är nog därför jag kan bli stressad och irriterad när något tar lite för lång tid. Eller när jag känner att man "slösar tid" och inte är tillräckligt effektiv. Det retar gallfeber hos mig men det är helt klart nånting jag får jobba på.
