En dag kommer nog energin tillslut och sveper undan fötterna på mig. Tar mig med storm och tillsammans virvlar vi iväg i ett okontrollerat yrväder. Den dagen får gärna närmar sig med stoooora steg för jag orkar inte vänta längre. Livet är för kort för att bara rinna ut som en gräddsås. Man måste ta tjuren vid hornen och styra den dit man vill. Just nu är det väl inte riktigt min starkaste sida. Vardagen är igång och det blir väl egentligen vad man gör det till. Mest slentrian just nu...