Det är sorgligt egentligen hur många det är som ramlat ur mitt träd senaste tiden. Nu har jag en handfull äkta vänner kvar. Såna jag kan lita på, som jag kan prata med om det krisar. De som båda ger och tar. De som bara funnits med som bihang och de som utgett sig för att vara vänner och påstått sig velat ens bästa har visat sitt sanna jag. Kan inte förstå att jag ödslat tid på dom. Jag har gett mycket och fått en kall hand tillbaka. Får glädja mig med att jag är snäll. För snäll i vissa fall...
Händer en del i mitt liv som väcker tankarna.
Skulle kunna skriva en bok om hur det känns att bli sviken av sin bästa vän efter 14 år tillsammans, efter att ha umgåtts mer eller mindre varje dag och som helt plötsligt inte är värt nånting. Hur en del av en värld rasar ihop och besvikelsen är ett faktum. Det vi hade tillsammans var inte värt mer än att man på en femöring kunde kasta bort det utan vidare. Få höra att man inte är värd att lägga tid på. Finns inte många ord som etsar sig fast och svider så mycket som de gjorde. Hon var den sista som skulle ge upp. Vi krigade ju på om allt tillsammans. Kan det ha varit jag som levde i en illusion?
Det gör mig fortfarande ledsen.
Och som om det inte räckte, så gör det mig arg på samma gång.
I lördags åkte jag från ena jobbet till det andra. Istället för att åka på personalfest åkte jag och Madde och serverade på hennes kusins 40-årsskiva i Tyresö bygdegård. Vi fick ordna allt från förrätt till efterrätt och såg till att allt var påfyllt hela tiden. Vi hade jättekul hela kvällen. Det är alltid välkommet med extra klirr i kassan när lönen visar sig vara sämre än förväntat... Jag säljer utan tvekan min tid och mitt flit för billigt. Man får verkligen hålla sig i skinnet så man inte råkar spendera en femtiolapp för mycket denna månad... Hur kul som helst. Verkligen.
Bokföring, styrelsemöte, siffror, papper... Och så kom snön också. Mycket på en och samma dag.
I morgon ska jag träna med min personliga tränare. Fick nya kostupplägget förra veckan som jag började med i måndags och det fungerar riktigt bra. Ska bli intressant att se vad han ger mig för upplägg med träningen också, och inte minst resultaten som ska synas om några månader. Får en tid nästa vecka för att tenta av bokföringen, den sätter sig mer och mer för varje övning jag gör vilket känns bra. Ska även träffa hjärnskrynklaren som förhoppningsvis kan plocka fram det som behöver rätas ut.
Intressant höst - eller man kanske ska säga vinter nu. Vi har ju fått snö och allt.
Gick in på H&Ms hemsida för att kika på påslakan till sovrummet, och snubblade över det här. Tyckte det var mycket lustigt, nästan ironiskt och fick för en sekund upp en idé om att chocka storsnoken och beställa hem. Skulle verkligen vilja se minen när sovrummet är klart och jag bäddat sängen med rosa påslakan med svanar på. Såg att det även fanns kökshanddukar med samma motiv... Han skulle döda mig, haha.
På mitt jobb går storsnoken under namnet Svanen, alla säger det och jag tror faktiskt inte att så många vet vad han heter egentligen. Humor...
Helgens bravader i bilder. Måste säga att jag är otroligt duktig på att spackla, aldrig gjort det förr men det kan man inte tro. Nu väntar vi bara på att nån duktig rackare ska komma och sätta upp tapeten så vi kan flytta tillbaka sängen. Eller jag har inte bråttom, det är väl mer storsnoken. Jag sover bättre än någonsin i sängen ute i vardagsrummet, börjar fundera på om feng shui kan ha nåt med saken att göra. Hittade dessutom Motörheads rödvin på bolaget, det ska vara väldigt gott. Får längta ett tag till dock...
Jag är extremt känslostyrd. Har alltid varit det men mer än vanligt senaste tiden. I torsdags släppte det och jag bytte ut min bekymrade och besvärade min mot ett leende istället. Helgen har bjudit på precis det jag varit i behov av; en massa skoj. Kvalitétstid med nära och kära, mys och god mat. En fulländad helg med andra ord.
Nyss hemkommen efter en jättetrevlig tjejmiddag hos Helena från jobbet. Hon hade lagat potatisgratäng med kycklingfilé och till efterrätt gjort chokladpannacotta som smakade smörkola. Så himla gott! Några glas rödvin till det, och en strawberry daiquiri lyckades hon mixa till också. Blev en hel del snack om telefoner och att man alltid måste vara anträffbar, och hur otåliga vi successivt blivit. Förr kunde man ringa från en telefonautomat och kort meddela var och när man skulle ses, och även om den andre var sen väntade man snällt tills den denne kom. Man hade så mycket mer tålamod i sig då. Samma sak med foton, idag finns allt i datorn eller telefonen. Förr skickade man in rullar, väntade nyfiket och åkte sedan in för att hämta fotona när rullen var framkallad. Sen att hälften var dåliga och att man kanske bara lyckats fota tre någorlunda bra bilder spelade mindre roll. Det hade så mycket mer värde. Och det gick inte att stressa. Fantastiskt egentligen...
Skyndade mig till bussen igår efter en lång dag på jobbet, och 25 minuter senare stod jag utanför Helenas port. Hon bjöd på en otroligt god het indisk kycklinggryta med portobella, koriander, ingefära och chili. Lite rödvin, killsnack och glass på det gjorde hela kvällen. Är så glad att jag fått träffa dessa olika tjejer, så sprudlande glada och energigivande. Otroligt söta det jag sett hittills.
När jag kom hem hade storsnoken fått upp tavlan i köket, tömt sovrummet och bäddat i vardagsrummet.
Ska bli spännande med ett nytt sovrum. Känner mig lite som ett barn på julaftonsmorgon...
Men det är ett högt pris man får betala för skrattrynkor. Just nu känns det så i alla fall... Tårar kommer gratis från många håll. Människor som inte vet om att dom sårar, låtsas om att allt är frid och fröjd. För be om ursäkt kan man inte. Det är tydligen en gåva. Så man torkar tårarna och försöker glömma istället. Låtsas att allt är frid och fröjd. För det är väl så man gör antar jag. Ett konstigt sätt att hantera saker och ting, förr eller senare flyter det upp till ytan. Det är bara en fråga om tid.
Idag har jag och storsnoken handlat färg och tapet till sovrummet. Efter en månads velande bestämde vi oss (eller jag, rättare sagt) för den skimmergrå trädtapeten. Jag har ju fått fria händer med sovrummet och beslutsångesten har varit påtaglig när jag inte fått någon support av storsnoken. Men det här ska nog bli fint tillslut!
I helgen åkte jag och storsnoken ut till Sanna och Kartes stuga för att hjälpa till med trädfällning och rensning. Vi blev ett gäng och alla hittade något att göra. Jag hann precis få på mig snickarbyxorna när Zandra och Jossan drog med mig ut för att plocka kantareller istället. Vi fyllde en kasse var och återvände lägligt till korvgrillningen. Resten av kvällen tillbringade vi vid brasan. Sanna hade gjort en hink Sangria och låtit den stå till sig under natten, otroligt gott var det. Lite mer grillning till middag och några bitar chokladtårta senare tackade vi för oss och åkte hem. En väldigt mysig dag med andra ord.
Senaste veckorna har jag prioriterat mina ekonomiböcker, därefter lite träning om tiden räckt till. Kosten har jag inte brytt mig om att sköta alls, utan har ätit precis vad som fallit mig in.
I veckan har jag tränat rygg och ben med Helena och dagarna efter har varit olidligt stela. En förkylning har smygit sig på och irriterat dessutom och nu stannar jag hemma från jobbet i helgen för att samla alla krafter till måndag. På måndag gäller det att vara skärpt. Måtte jag klara det!
Förra helgen firade vi storsnokens plastbrorsa och jag gjorde två smörgåstårtor. Den ena med skagen- och kräftröra och den andra var till storsnoken som inte är så förtjust i skaldjur. Den innehöll ett lager skinkröra och ett lager kycklingröra med bacon. Båda gjordes på polarkaka och blev otroligt goda!
Häromdagen följde jag med Natta till Ikea för att agera bärhjälp och bollplank. Vi åt lunch i en timme och hann prata en hel del. Efter fyra timmar var vi klara och begav oss hemåt. Fick med mig en del idéer till sovrummet som vi ska måla om nästa helg. Jag är inne på grått, mörklila och turkos som färger på påslakan och gardiner. Kommer bli mysigt när det är klart! Vill gärna ha en varm och inbjudande känsla, lite bohemiskt men tycker inte brunt är nån vidare fin färg... Så levande ljus och mer textil får ge den ombonade känslan.
Idag har jag, storebror och storsnoken varit i Västerås för att heja på Peter, Martin och Kevin från gymet. Det har varit en väldigt intressant dag på olika sätt, jag skakade bland annat hand med tjejen som överlägset vann damklassen och grattade henne till segern. Vi ropade och applåderade fram Peter till guldet, och som om det inte var nog med en förstaplacering så fick han även ta emot det anrika hederspriset från Kerstins stiftelse. Jättekul att se honom in action, och hans frinummer var ruggigt bra.
Kevin kom tvåa och Martin trea i +100 efter veteranen Arne Lundell som vunnit ett otal gånger tidigare.
Vi har ätit så mycket skräpmat i helgen så i morgon blir det andra bullar. Eller rättare sagt inga bullar alls ett tag framöver...
Idag har jag tillbringat hela min dag med Natta. Vi tog en promenad, fick för oss att luncha och fika på hennes mammas jobb och tog bilen till Älvsjö bageri & konditori. Har velat fika där länge bara för att se hur dom har det, och jag blev inte det minsta besviken. Hennes mamma bjöd oss och jag tog en generös räksmörgås och Natta la vantarna på en rostbiffswrap. Till detta tog vi en varsin bulle och kaffe. Så himla mysigt och precis vad jag var i behov av! Sedan rullade vi hemåt med en snabb avstickare på bolaget och en titt hos hennes storasyster. Väl hemma hos Natta höll jag henne sällskap med mina ekonomiböcker medan hon packade flyttkartonger. Vi valde att avrunda kvällen med ett besök på Max och en promenad med C. Det har varit en riktigt skön dag, ibland behöver man få prata av sig och gnälla om det man tycker är jobbigt. Just nu är det ungefär allt. Ge mig en enkelbiljett till Miami tack, det är precis vad jag behöver. Sol och inga måsten eller bekymmer. Jag är mitt eget största hinder. Pessimisten har talat, optimisten har gått och grävt ner sig...
Har tillbringat min lediga dag tillsammans med Millan. Vi har skrattat åt deltagarna i Hela Sverige bakar, fikat och handlat ingredienser till pizza. Natta hämtade oss för en snabb visit i Länna. Väl hemma hos Natta monterade Millan ihop en jättegod pizza som vi precis avnjutit med ett glas rött. Vi ska förflytta oss till soffan i vardagsrummet nu för att det är typ enda rummet med belysning. Vi har det jättemysigt.
En kvinna sa till mig på sin breda skånska att jag skulle "artikulera för att man skulle höra vad jag säger". Hade sån lust att be henne spotta ut gröten. Hennes dotter försvarade mig och sa att det kanske var hon som skulle skaffa sig hörapparat. Jag gav henne en tackande blick. För den som inte känner mig; jag blir bokstavligen tokig när folk pratar i skägget. Ännu värre är det om jag inte hör ett ord i en mening, då tappar jag hela sammanhanget. Jag är rättstavningens trogna följeslagare. Har hittat fem felstavningar i ekonomiboken jag läser. Kanske borde söka jobb som korrekturläsare. Och att höra grammatiskt felanvänd svenska kliar i öronen lika mycket. Jag får bita mig i tungan för att inte rätta och vara den där urtråkiga personen som ska påpeka fel. Men sån är jag. Hemskt va...
