minttubengtzing

Här är det försvinnande goda resultatet ❤

Efter lite sill och potatis var det dags för kaffe, bubbel och två sorters tårtor. Den ena var från Systrarna Delselius med jordgubbsmousse och browniebotten. Den andra var hembakad med sockerkaka, maräng och ett täcke av grädde och jordgubbar. Såååå himla gott! Känns härligt att vara här ute. ❤

Jag gjorde ett inlägg förra sommaren om en mystisk tårta som någon på jobbet bakat. Den var himmelskt god och när jag äntligen hittade receptet blev jag helt lyrisk. Måtte jag bara lyckas med den!
Jag jobbar imorgon och sen tar jag bussen ut till Djurö. Det ska bli jättemysigt att komma ut och njuta av gemenskapen. ❤

Mitt humör har en riktig dipp igen. Den som känner mig vet att jag är ganska så känslostyrd och senaste månaden har jag inte varit på topp psykiskt. Dock har jag känt mig otroligt kär och kommit på mig själv ett otal gånger med att tänka "han är det absolut bästa jag vet, vill aldrig leva utan honom".
Tror att jag bygger upp jobbiga måsten för mig själv, saker jag egentligen inte vill göra men känner att jag borde. Sen allt det andra man inte kan styra... Livet. Det påverkar verkligen på djupet.
Jag är inte mig själv. Jag är den där ledsna, deppiga och arga tjejen som dyker upp när man minst anar det. Hon är minst sagt ovälkommen. Sist var för tre år sen tror jag, och gången innan det höll det i sig i ett år. Det året var det mörkaste jag någonsin upplevt. Det var tufft, jag var väldigt destruktiv och tänkte tankar jag inte vågar tänka idag. Jag var 16-17 och hade en väldig tur som hade en extra-mamma som fanns där.
Det som händer nu är att jag blir likgiltig, förmodligen väldigt otrevlig för att jag vänder taggarna utåt och jag känner mig rastlös och uttråkad. Ingenting duger eller är bra. Jag missuppfattar allt folk säger och vänder det så att det blir till kritik. Jag fokuserar starkt på vad baktanken och den egentliga betydelsen är när någon säger nåt. Som om jag var misstänksam.
Jag har ingen förklaring till varför det blir så här, eller varför jag mår som jag gör.

Jag sätter krokben för mig själv. Jag är min egen värsta fiende.

I onsdags samlades lite mer än halva klassen i Skinnarviksparken på filtar i solen med gott att äta och dricka. Vi spelade krocket och lyssnade på musik. Solen gassade och självklart blev jag röd som en kräfta. Trots det gick vi vidare till Lydmar där jag fann en ny favoritdrink: Lynchberg Lemonade. Efter några glas rosé bar det vidare till Berns. Vi hade jättekul tillsammans hela dagen och kvällen. Det som fick avsluta min kväll var när jag tappade bort min väska som jag fått av storsnoken till ett värde av 10 000 kronor. Jag blev så förtvivlad och arg på mig själv att jag sulade telefonen i backen utanför.
Dagen efter mejlade jag Berns i hopp om att någon vänlig och ärlig själ lämnat in väskan, vilket någon hade. Ibland ska man ha tur! En sväng förbi 3-butiken och en degradering från 32gb minne till 8gb senare hade jag samlat ihop mig igen. Eller materiellt i alla fall...

Amarone och svärmors vaniljbullar ❤ choklad som såg ut som småstenar åt vi också... Lyxig avslutning på mysiga Nackabalkongen bland fina blommor och olivträd.

Våffla med Kalix-löjrom och ramslökscrèmefraiche, räk- & kräftskagentoast, kalv med sparrisrisotto, lammrostbiffsallad med friterad feta och tzatziki, chokladfondant med mangoparfait och kanderad banan, vaniljglass med marinerade jordgubbar, mojito, rosé och melon daiquiri.
Vi blev helt klart bortskämda en underbart solig dag med svärmor och farbror Frej i skärgården. ❤

Ceremonin var vacker, prästen var bra och sångerskan med. Hon sjöng James Blunt's "Goodbye my lover" och Björn Skifs "Håll mitt hjärta". Kyrkan var full av sörjande. En vacker dag trots allt, och det känns skönt att vi var där. Mamma och storebror med. Tryggt.