Isolated from the outside
Clouds have taken all the light
I have no control it seems my
Thoughts wander off
Of the time when I tried to
Live life without you
Birds falling down the rooftops
Out of the sky like raindrops
No air, no pride
If being myself is what I do wrong
Then I would rather not be right
Hopes turn into fear and with my
One wing I can’t fly
With sunrise embrace my
Dreams tight and that’s why
Birds falling down the rooftops
Out of the sky like raindrops
No air, no pride
Birds
To a place without fear, with no moonlight
All I need are trees and flowers and some sunlight
Where memories are being made and where the old one dies
Where love ain’t lies
Efter tre dagars halsont var jag tidigare idag tveksam till om det var en vettig idé att springa Vårruset. Efter mycket velande fram och tillbaka ringde jag tillslut storsnoken för råd, och han sa det jag förväntade mig få höra: gör det bara. Sagt och gjort. Jag sprang från start till slut; att promenera fanns inte som alternativ. Allt eller inget. Sån är jag, jag kan inte göra nånting bara litegrann. Känslan efteråt var värd all ansträngning. ❤
Fredag närmar sig med stora steg och begravningen hägrar. Det gör ont i hjärtat. Jag gråter när jag är ensam och tankarna tar över. Jag kan ingenting göra. Fredag kommer vara en svart och sorgsen dag. Kan inte ens tänka på klädseln. Usch. Det känns i alla fall bra att alla kommer vara där. Det finns många famnar som tröstar.
När jag vaknade idag var det strömavbrott i hela huset. Jag som var sugen på äggröra fick nöja mig med två sega riskakor och en shake. I mörkret fick jag känna mig fram i förrådet och ta ut cykeln. Det som annars tar 30 sekunder tog 10 minuter. När jag väl famlat ut så kommer strömmen tillbaka och lamporna tänds. Suck.
När jag sätter mig på cykeln för att ta mig till gymet och min dejt med receptionisten för ett tungt ryggpass känns bakhjulet tunt på luft. Jag försöker med min handpump utan framgång, och tänker att jag kan pumpa på macken så jag cyklar dit. På vägen flyger en fluga rätt in i ögat, jag hinner undra vad oddsen för det är och lyckas inte få ut den. Vid macken visar det sig att jag har en speciell ventil som dom inte har, och av misstag råkar resterande luft pysa ur hjulet. Jag svär och funderar på att lämna cykeln där i ren ilska. Storsnoken får agera klagomur via telefon medan jag surt vandrar hemåt med cykelskrället. Åtta tusen kronor har fanskapet kostat, och så ska man ha en speciell pump för att kunna fylla på med luft? Borde inte en pump ingå i det priset? Känns helt idiotiskt!
Igår väcktes vi av att fönsterputsarna ringde på dörren. Sömndrucken öppnade jag och där stod lokalvårdaren från mitt gamla jobb. Han som varje dag så glatt hälsade "hola guapa como estás?" när jag kom till jobbet. Dom gjorde ett fantastiskt jobb och jag satt i mitt sega bakfylletillstånd hela eftermiddagen och såg ut genom köksfönstret när dom gått. Sen kom storsnoken hem med en välbehövlig kebabrulle och vi tittade på Sherlock Holmes-rullen.
Kände mig så otroligt rastlös igår och fick tillslut med mig plastbrorsan ut på krogen. Vi gick till Underbara bar där storsnoken stod i dörren och han blev glad över att se oss. Jag hade jättekul, förmodligen lite för kul... Kan man verkligen ha för kul?
Jag hade i alla fall ninjastatus på min karatefylla. Vi fick skjuts hem och resten kan ni se för er själva...
Storebror invigde grillen igår och bjöd på fläskkarré som han marinerat i bland annat kiwi i fyra dagar. Köttet var så mört och gott, vissa saker har han verkligen känsla för. Hans vänner var där och vi spelade kubb och sög i oss sista gnuttan sol innan den försvann in bakom höghusen. Jättemysigt och trevligt!
Storsnokens killkompis sa en gång att jag "inte hade några klena armar". Jag vet inte varifrån han fick det ifrån, och jag förstod inte riktigt vad han menade med det heller. Det kom från ingenstans och det fastnade. Vad säger man på det, "jaha, tack" eller?
Nu fattar jag. Jag har bra överarmar. Speciellt baksida axel och triceps ser jag nu är riktigt köttiga.
Igår åt jag och storsnoken brunch på Systrarna Sisters och jag kan verkligen rekommendera deras mat! Allt är hemlagat och påminner faktiskt lite om svärmors mat. Den är lagad med tanke och kärlek, och efter hennes flytt har Systrarna blivit ett substitut för våra uteblivna middagar hos henne. Det är ju inte samma sak förstås men mättar våra hungriga magar i alla fall.
I vanlig ordning tillbringar jag min fredag hemma hos Millan som handlat hem skaldjur och fisk från Nynäs. Vi åt musslor i grädde och vitt vin, rökta räkor, aioli, avokado, varmrökt lax och färskpotatis. Så himla gott! Vår kulinariska resa fortsätter...
Idag var det hög tid att befria pärlan ur förrådet och ta sig ut på en tur. Hon spinner som en katt men min rumpa har glömt bort hur en sadel känns. Om en vecka kommer det vara lugnt, men fram tills dess kommer jag vara rätt så öm.
Idag var jag, Emma och Claes på AVL Motortestcenter AB i Jordbro och hälsade på hos Ida som går andra året till löneekonom och gör sin LIA hos dem. Väldigt motiverande möte och jag funderar redan nu på att mejla in till dem på måndag och höra efter praktikplats till nästa vår då det är min tur att gå ut på LIA. Hon förklarade att hon fått vara med från start till slut vid lönekörningarna och fått omsätta teorin i praktik, och tack vare detta fått en helt annan förståelse för hur arbetet går till.
Efteråt åkte vi till Systrarna Sisters och åt deras grillbuffé. De båda tyckte det var en bra och supergod idé av mig. Claes tyckte att jag åt ordentligt, han vågade väl inte säga att jag äter som en riktig karl. Trevligt hade vi i alla fall!
Väckte storsnoken som i sin tur väckte mig för att jag grät i sömnen.
Jag drömde så verkligt, vi pratade. I nästa sekund kom beskedet, och du satt kvar och såg så ledsen ut. Marie kom in helt hysteriskt gråtande och jag kände det som att någon skar mig i hjärtat. Du bleknade och helt plötsligt var du bara borta. Sen kom gamla bästa vännen in, och jag vaknade.
Lämna mig aldrig storsnoken, det är det värsta som någonsin skulle kunna hända.
Det blev ett sent men väldigt roligt bröstpass med storsnoken idag. Jäkla knäppskalle jag är tillsammans med! Han sjunger, dansar styrdans och skämtar friskt mellan övningarna. Helt underbar. ❤
Rafael Edholm är otroligt snygg, manlig och sexig. Han pratar engelska, franska och spanska och kan härma ett helt gäng olika dialekter. Han bjuder på sig själv och är inte rädd för att göra bort sig. Jag råkade zappa förbi Halv åtta hos stjärnorna på TV4 och fastnade direkt. Raffe är helt klart mitt frikort. Likaså Mats Sundin. Mums...
Fick en spontan inbjudan i morse av storasyster. Jag var precis i färd med att baka scones så jag packade med dem och åkte till henne. Lillbiffen vaknade efter en stund och höll oss sällskap med gråtblandad förtjusning. Ett par koppar kaffe senare åkte jag till naprapaten och fick lite stötar genom ryggen. Spärren släppte inte helt men vi bokade ett återbesök nästa vecka som nog ska göra susen. Mysig och skön dag med andra ord!
Storsnoken blev tillfrågad att jobba på ett event ikväll i Gallerian så vi gasade och köpte kostym i sista sekunden. Säljaren i butiken var riktigt bra, han var snabb och kunde sina grejer. Jag har nog aldrig sett storsnoken så stiligt klädd mer än på bilder från storasysters bröllop. En riktig läckerbit!
När jag kom hem igår efter att ha blivit medsläpad till gymet av storebror ställde jag mig och rullade köttbullar. Ibland behöver man kvalitetstid med sig själv. Köttbullarna blev jättegoda. Gjorde gräddsås, kokt potatis, rårörda lingon och inlagd gurka till.
Åkte hem till Millan efter jobbet och vi pysslade ihop en väldigt spontan och god middag. Anna-Karin dök in med godis och vi kokade té. Sedan kröp vi upp i varsin fåtölj och nu tittar vi på Eurovisiontävlingen. Jag har missat alla deltävlingar så jag är superpeppad ikväll. Min favorit är Norges bidrag. Den kommer remixas till tusen olika versioner i sommar vilket jag ser fram emot!
Nya jobbet bjöd på hockey igår. Sverige vann med 3-2 och jag och storsnoken var med på storbildsskärmen när Kiss Cam svepte förbi. Vi pussades inför nästan 12 000 pers!
Den här gasolgrillen fick storebror i födelsedagspresent. Vi gick ihop med fyra andra och pyntade 500 kronor var. Han blev glatt överraskad, han hade inte förväntat sig nånting. 😊
Storsnoken ringde och frågade om jag ville ha något från bolaget. En kvart senare lämnade han av två kassar fyllda med flytande godis som jag kunde avnjuta i solen. Han skämmer bort mig. ❤
Här kommer en liten genomgång av senaste veckorna, och jag ber om ursäkt i förväg för att jag kan låta negativ. Inte alltid det roligaste att läsa (och det är också därför jag låtit bli att skriva) men det har inte varit den roligaste tiden helt enkelt.
Nya jobbet går bra, har dock inte fått någon genomgång utan jag har bara blivit inkastad och får göra det bästa jag kan. Första dagen var kaotisk, såg det som en prövning. Allt efter det är piece of cake för mig nu.
Vi bjöd på chiliconcarne och fika för familjen efter storsnokens födelsedag. Vi försov oss från tjejernas dansuppvisning vilket jag blev ledsen för. Millan påpekade att vi jämt är uppbokade på allt möjligt när vi väl är lediga, vi kanske skulle ta det lite lugnare och bara vara med varann. Ligger nog nånting i det.
Det har blivit en och annan middag hos Millan med vin, hur mysigt som helst och framförallt välbehövligt.
Gamla bästa vännens pappa gick bort väldigt plötsligt i söndags, dagen efter hennes 25-årsdag. Jag och storsnoken var där och hjälpte med det vi kunde. Vi tog barnen till lekplatsen och lekte med dom. Resten går inte att beskriva med ord. Kommer aldrig glömma den dagen. Hon var chockad över att se oss där, och jag har hälsat på ett par gånger efter det. Han skulle fyllt 51 i år. "Men var inte ni osams?" har har fått höra. Ja jo men... Det här är en katastrof. Då finns det inga regler längre.
I skolan har vi påbörjat ett projekt som sträcker sig ända till skolavslutningen, och jag blev indelad i en grupp jag inte vill vara i. Känns inte bra men jag får helt enkelt göra mitt bästa ändå.
Enligt CSN har jag redan tjänat för mycket för den här perioden. Jag har fått meka lite och kommer bara behöva betala tillbaka någon hundralapp istället för 10 000. Båda jobben har fått frysa mina löner och de betalas ut i juli när den nya perioden börjar. En tanke i det hela är att det är helt sjukt att CSN har ett tak för hur mycket inkomst man får ha som studerande. Om jag lyckas arbeta samtidigt som jag sköter mina heltidsstudier ska dom skita fullständigt i vad jag tjänar! Jag ser det som en uppmuntran till att jobba svart. Hela systemet är rubbat, dom skjuter sig själva i foten.
Jag sov till 12 idag, struntade i att ställa klockan för att få sova ut. En grillbuffé senare åkte jag och storebror hem till honom och la oss på hans uteplats. Storsnoken sa "njut bara, skit i allt annat idag" så jag gjorde det. Han är min högra hand i allt. Han har svar när jag snurrar in mig.
Så mycket händer som jag inte orkar skriva om. Både runt om och inuti, utanför och innanför. Jag är glad och jag är ledsen, svårt att veta vad jag är mest bara... Det är från ena stunden till den andra. Jag tänker att jag borde göra en massa men jag orkar inte. Hittar inte motivationen. Livet är inte självklart.
Jag tror jag tittat på klockan var femte minut i natt, och totalt fått sova i 15 minuter. Spännande så här första dagen på nya jobbet. Kommer vara lagom mör när jag väl kommer hem ikväll...!
Ny upptäckt om mig själv: jag är känslig för hur andra ser och dömer mig i arbetslivet. Jag vill inte ses som något annat än bäst var jag än är eller vad jag än gör. Min professionella sida kan ta en rejäl törn, det handlar om prestige. Jag vill vara bra ända ut i fingerspetsarna och jag har höga krav på mig själv. Då är det svårt att inte ta åt sig av vad andra säger...
I söndags åt vi lax och potatis hos farbror Frej. Storsnoken som inte äter fisk mer än på diet fick specialkost. Svärmor rörde ihop en otroligt god korvstroganoff av en rad spännande ingredienser. Till efterrätt drack vi kaffe och åt lakritschoklad. Det bläddrades ivrigt i broschyren till röda huset på Djurö som svärmor och farbror Frej köpt och flyttar in i augusti. Första parkett till havet och mer därtill. Jag är jätteglad för deras skull!
I lördags var jag bjuden på middag hos Helena som dukade upp i Texas-style. Hon helgrillade fläskfilé, gjorde portionsformar med potatisgratäng, ugnsbakad sötpotatis, grillade grönsaker, sallad och bbq-sås. Mums!
Innan denna festmåltid åt vi ciabatta som vi doppade i olivolja och havssalt, tillsammans med parmesanflagor och lufttorkad fuet. Till detta drack vi ett nytt rosévin som jag faktiskt gillade precis som det var. I vanliga fall blandar jag med fanta men det behövdes inte. Vilken kvinna hon är i köket, jag blev faktiskt imponerad. Hon är så duktig!
Efter en jättetrevlig kväll ryckte storebror in mig till Söder där jag mötte upp honom och några av hans kompisar med respektive. Vi hade jättekul och mötte senare upp storsnoken på kebaben innan taxifärd hem.
I fredags gick jag och Millan in på Hemköp i jakt på grillkött och kom ut med fisk och aluminiumfolie. Vi hittade ett recept av Ernst Kirchsteiger och bestämde oss för att göra något annorlunda. Efter lite improvisation av kocken serverades fantastiskt god torskfilé i paket med vitt vin och färskpotatis.
Fick ett samtal som jag inte riktigt kan släppa. Spanjacken ringde ikväll och halvt om halvt bjöd in mig till sin avskedsmiddag som ska hållas hemma hos den gamla bästisen i morgon. "Jag vill ju bjuda dig fast ändå inte officiellt fast du får ju komma om du vill fast du kanske inte vill det ändå". Vad är det frågan om, på riktigt?
Middagen som egentligen skulle hållas hos henne har av olika anledningar tvingats flytta, och då har ett evenemang skapats på Facebook men jag har inte blivit bjuden. Alla andra är bjudna. Det låter helt absurt. Vad signalerar det? Att jag är utesluten? Och något som förmodligen planerats länge får jag veta om idag.
Hade det varit jag, då hade jag ställt krav. "Ni kan inte vara osams längre för det funkar inte, jag accepterar inte att jag måste välja så du får ringa henne och gräva ner stridsyxan, om så bara för en dag". Men ingen verkar tänka som jag. Ingen ställer några krav, för förmodligen vet man inte att man faktiskt har den möjligheten. I stället låter man allt bara passera som om det vore okej. Det är inte okej!
Storasysters man lagade middag till oss idag, det blev favorit i repris efter önskemål från mig; sparrisrisotto med fläskfilé. Till förrätt överraskade han med en västerbottenvåffla med crème fraîche, rödlök och ishavsrom. Men vad gott det var!
Några tjejer i min klass övertalade mig till att vara med och springa Vårruset i år. De var bara fem stycken, och för att få den där picknick-korgen skulle man tydligen vara sex anmälda. Jag var väl inte så där jättesvår att tala omkull, tog väl på sin höjd 15 sekunder. "Ja men visst, varför inte. Vad sa du, 5 km den 27e maj? Count me in."
Jag har ju alltid tänkt att jag ska springa nåt slags lopp, det står med som en punkt på min mentala att-göra-lista. Så nu kan jag snart bocka av det.
Jag är så pass tävlingsinriktad att jag inte nöjer mig med att promenera sträckan, jag tänker göra det jag kan för att orka jogga hela biten. Och jag började redan samma kväll som vi anmälde oss. Jag joggade hemifrån till gymmet, en perfekt sträcka som man promenerar på 1,5 timme. Sista 3km sprang jag nonstop. Idag sprang jag sista 4km nonstop och förbättrade tiden med tre minuter. Det går framåt... Jag är faktiskt helt förundrad över att jag har så pass bra kondition som jag har. Mina lungor mår bra.
