När vi träffades gjorde jag allt för att vi inte skulle bli ett par. Jag motarbetade oss med flit.
Jag visste att jag skulle bli förälskad i dig. Det var oundvikligt.
Du var min bästa vän.
Vi delade allt. Jag berättade allt för dig.
Du friade till mig i paradiset. Vi förlovade oss.
Jag gav dig mitt hjärta.
Eller så stal du det...
Jag fick 5 år med dig och jag ångrar det inte en sekund.
Jag flyttade ut för snart 2 veckor sen.
Första flyttlasset gick några dagar senare.
Hämtade mer saker häromkvällen, tror att påfrestningarna blev för stora. Du blev otrevlig och vi bråkade.
Jag ville inte bråka.
Det var sagt att vi skulle vara vänner och fortsätta prata med varann. Vi skulle hjälpas åt med Petter.
Du tog tillbaks allt det och gjorde klart för mig att du inte ville ha nånting med mig att göra och att jag inte skulle ha nånting med Petter att göra.
Du tog av dig förlovningsringen samma dag jag flyttade, med motiveringen "jag ville känna hur det känns" men utan att säga nåt till mig. Genom sms flera dagar senare fick jag reda på att du brutit förlovningen. Du förmådde inte säga det i mitt ansikte.
Idag såg jag att du tagit bort alla bilder på mig. Du har verkligen raderat mig ur ditt liv.
Slängde in en plåt grönkål i ugnen med rapsolja och salt. Ut kom frasiga chips som inte alls var dumma. Nyttigt ska det vara också har jag hört, men vad vet jag...
Efter jobb och några timmar i skolan hämtade storebror mig och vi gick till Indira som ligger på Söder. Mysigt med en avstickare i vardagen när man är trött och behöver ladda batterierna.
Efter ett par timmars hundprat mötte vi storebror för thaimat och bio som avrundning på en skön söndag. Filmen visades i 3D och vi såg så otroligt smarta ut med våra glasögon. Så smarta att vi glömde fixa bildbevis...
Lilleman har jättefin päls, och var en riktig buse idag! Till en början var han mest intresserad av att busa med mamma Idun och sina brorsor, men när den mesta energin laddats ur kom han och kikade lite närmre på oss. Han kändes eftertänksamt nyfiken, han sprang inte in i oss utan nosade sig fram och analyserade läget. Uppfödaren berättade att han är en envis kille och att han gärna är med på bild. Karln i huset är fotograf och när kameran åker fram är 70 procent av bilderna på Lilleman för att han tar mest plats i rampljuset. Låter som en kombination av mig och storsnoken; envisheten och fåfängan... Ganska lustigt tycker jag.
Trots allt bus nafsade han av mig strumpan och glad i hågen sprang han iväg med sin erövring in under en byrå. Så det är helt klart ett riktigt energiknippe som kommer pröva vårt tålamod här hemma! Jag längtar verkligen, bara två veckor kvar tills det är dags.
Lilleman är till höger på bilderna. Jag tog många och dessa är de enda som blev någorlunda bra. Fullt ös!
Nu inväntar jag storebror som sällskap till middagen ikväll när storsnoken jobbar. Saknar honom jättemycket, börjar känna mig ensam om helgerna nu. Till en början var det kul, jag kunde ju passa på att träffa tjejkompisarna, äta middagar och ha myskvällar. Men förr eller senare tar ju även sån glädje slut. Igår kväll när tjejerna åkte hem kände jag hur ensam jag blev. Ikväll är det samma sak. Saknaden är jättestor. Och jag kan ju inte gärna åka in och hänga med honom när han står och jobbar... Vet ju att han jobbar extra för bådas skull, men ibland suger det bara så jäkla hårt helt enkelt. I-landsproblem, jag vet... Kan inte hejda mina känslor.
Dagens shopping blev mysbrallor och tröja. Sjukt sköna byxor! Hittade lite välbehövliga grejer till sminkväskan också.
Lunch med storsnoken, storebror och hans vän Jonas. Jag beställde skagentoast och mixtallrik som bestod av kyckling, fläskfilé och oxfilé med pommes, bearnaise och tzatziki. Rekommenderas!
Efteråt köpte vi lite kläder och smink till mig för att sedan få oss en pedikyr.
Tjejen fick bokstavligen hyvla storsnokens fötter och stora flagor med död hud lossnade. Usch!
Gick till nageltjejen med en bestämd önskan om höstnaglar. Rött, guld och koppar var tanken efter inspiration från en jättevacker buske jag såg häromdagen med just dom vackra färgerna. Efter att ha dykt ner i hennes glittriga låda blev resultatet lila och silver.
Jag kan inte direkt påstå att jag förvånar mig själv...
