minttubengtzing

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

När vi träffades gjorde jag allt för att vi inte skulle bli ett par. Jag motarbetade oss med flit.

Jag visste att jag skulle bli förälskad i dig. Det var oundvikligt.

Du var min bästa vän.

Vi delade allt. Jag berättade allt för dig.

Du friade till mig i paradiset. Vi förlovade oss.

Jag gav dig mitt hjärta.

Eller så stal du det...

Jag fick 5 år med dig och jag ångrar det inte en sekund.

Jag flyttade ut för snart 2 veckor sen.

Första flyttlasset gick några dagar senare.

Hämtade mer saker häromkvällen, tror att påfrestningarna blev för stora. Du blev otrevlig och vi bråkade.

Jag ville inte bråka.

Det var sagt att vi skulle vara vänner och fortsätta prata med varann. Vi skulle hjälpas åt med Petter.

Du tog tillbaks allt det och gjorde klart för mig att du inte ville ha nånting med mig att göra och att jag inte skulle ha nånting med Petter att göra.

Du tog av dig förlovningsringen samma dag jag flyttade, med motiveringen "jag ville känna hur det känns" men utan att säga nåt till mig. Genom sms flera dagar senare fick jag reda på att du brutit förlovningen. Du förmådde inte säga det i mitt ansikte.

Idag såg jag att du tagit bort alla bilder på mig. Du har verkligen raderat mig ur ditt liv.

Jag kan bara säga en sak...

Jag saknar dig.